Citat ur Familjen av Robert Ekh
”Det enda riktigt stora fel du och jag kan göra som föräldrar är att vara frånvarande…Vi behöver vara överlåtna åt föräldraskapet…Barnen är de viktigaste personerna i vårt liv och de har rätt till vår överlåtelse. De valde inte att komma till den här världen, du och jag valde åt dem.”
G har alltid varit en livlig kille.
Redan som 2-3 månader gammal bara sprattlade och hoppade han i famnen.
Rörelse är ett ord som beskriver honom väl och hans aktivitet är en bra sak. Han vill oftast röra sig självständigt och vill inte så ofta vara i famnen. Men för att själv få lite närhet med honom har jag hittat på en lek: Lösenordet!
Jag håller om honom tills han gissat rätt lösenord. Då blir han fri.
Så här gick det till idag:
- Lösenordet!
- Fjockfjööken…mumin…muminmamman…mumintjojje…muminpappan…myyjejjone (myrlejonet)
- Nu var du ganska nära. Om du tar början av det ordet…
- MYYJEJJONE!
- Ok, då ger jag dig tre alternativ:
a) Stora My
b) Mellan My
c) Lilla My
- Ninna myy!
-Rätt!
2a omgången
- Lösenordet!
- Stooja ninna myy!
- Nej, det är en med gröna kläder…och hatt…och han kan spela dragpspel vid ån, nej alltså munspel.
- Hmm…Suukmujji!
- Bra! Det var Snusmumriken!
Har haft en ledig vecka och det har varit helt super.
Ungefär så härligt som denna idyll.
Grannens katt kom på besök och låg på sängen och spann.
G gick fram och kramade katten.
Jag blev lite skraj och sa:
- Inte klämma katten, bara paja och mysa!
Varpå G avgav ett fejkat: Atjoo!
G lär sig massor just nu.
Men en sak som kanske inte helt klickat ännu är sambandet mellan orsak och verkan.
För en tid sen började han slänga bort kudden när han gick och lade sig.
Sen flög täcket iväg och efter det började lakanen flyga.
Jenny har kommit in i rummet och mött en glad pojke som utbrister:
Ska vi bädda, mamma?
Men nu senast flög madrassen också.
Så nu har det hänt sig att vi hör hur han vaknar från dagssömnen och gråter över att det är kallt och gör ont.
Så kommer vi in och finner alla sängattiraljer på golvet och en pojke som ligger hopkrupen på träbritsen i sängen.
Vi har försökt förklara för honom hur de här sakerna hör ihop, att det blir obekvämt just på grund av att han slängt bort madrassen precis innan han somnat. Men han har tydligen inte länkat ihop sambandet mellan orsak och verkan. Eller så är han bara ett barn som är ovanligt medveten om kyrkoårets gång och medvetet valt att lämna bort madrassen under fastetiden. Vaka och be liksom.
Men nu har det i och för sig inte hänt på en vecka så kanske han till sist länkade ihop orsak och verkan.
Kanske orsak och värk till slut har lärt honom orsak och verkan.
Hoppas vi. Verkligen.
Jag försökte klippa Gs hår idag.
Motivering:
a) Det är så vildvuxet så det kan knappast bli sämre.
b) Det kan inte vara så svårt.
c) Jag googlade ”Idiot’s guide to hair cutting” och gjorde bildsökning.
Sen började jag bara.
Det kunde bli sämre.
Som tur kom Jenny till vår räddning och fixade det så han ser mänsklig ut.
På kvällen fick jag svar på tal.
Vajt ha ditt håj tagit vägen? frågade han då han såg på hårfästet i pannan.
Som tur blev Gs hår ändå inte som han önskade efter att jag frågat honom hur jag ska klippa det.
- Jött…och bjått och vitt och gjönt.
En av veckans bästa stunder inträffade då jag var på väg till jobbet en morgon.
G var uppe medan tjejerna låg och myste i sängen.
Jag fixade morgonmål åt G och han satte sig vid bordet och önskade att få höra musik. Så jag lade på Mylo Xyloto på Spotify och sen satt han där nöjd och åt sitt morgonmål och lyssnade på Coldplay. 
Häromdan sa G åt Jenny:
- Jag tyckä om Kåijpjeij. De e jättebjaa fö mej.
True story.
Jag stod vid spisen imorse och stekte ägg och bacon.
G kom bärandes på en stol och sa:
- Jag vill osså bejka.
Mina damer och herrar, svenskan har härmed ett till verb: Bejka = att steka bacon.
Häromdan kom jag hem från jobbet och G ville genast leka med mej.
Jag kunde inte komma genast så han ropade på mig gång på gång tills han till sist stod i soffan och skrek:
PAPPA! JEKA MEJ!
Till sist var jag klar och kom fram till honom, full av iver och frågade om jag fick leka med hans bärgningsbil.
- Nä, dom sover.
Jag frågade om jag fick ta en annan bil.
- Dom sover.
Sen stod vi där en stund bredvid varandra och såg på bilarna medan de sov.
Vi hade en diskussion med Jenny häromdan och funderade tillsammans hur vi på bästa sätt ska förbereda oss för Gs begynnande trotsålder.
Vi kom fram till koden SKK: (Baserat på Anna Wahlgrens Barnabok.)
Säkerhet: Vi vet hur saker ska vara. Han får testa gränser och i allt det märka att vi tar hand om honom och ger honom trygghet genom tydliga ramar.
Konsekvens: Vi är konsekventa. Vi håller det vi säger.
Kärlek: Vi visar att vi tycker om honom.
Så när han samma kväll frågar:
-Pappa, titta mumin?
-Öhm, jag sneglar på Jenny osäkert, alltså hur ska vi göra? Inte nu men du kan fråga på nytt om en stund så ska vi se. Kanske då men jag kan inte lova något.
Säkerhet.
Jenny ser på mig med en min som talar för sig själv:
What the…?
Säkerhet, Konsekvens och Kärlek mina vänner. Framförallt säkerhet. Eller åtminstone nånting som visar att man har några kärnvärderingar man vill stå för eller att man åtminstone inte stöter sig med andra eller på något sätt att man liksom är trevlig…då det är lämpligt, förstås.
Säkerhet.
Blogga med WordPress.com. Tema: Adventure Journal av Contexture International.
